Naturgas (metan av fossilt ursprung) finns i porösa berglager djupt under marken och under havsbotten. Vid utvinning borras brunnar ner till reservoaren. När gasen når ytan behandlas och renas den innan den transporteras vidare, antingen i rörledningar eller i flytande form (LNG) efter kraftig nedkylning. Läs mer om produktion av naturgas

Biogas och biometan (metan producerat av biomassa) produceras idag främst genom rötning.  Det är en biologisk process där mikroorganismer bryter ner avfall, restprodukter och annat organiskt material i syrefri miljö, i en så kallad rötkammare. I processen bildas också en näringsrik rötrest, biogödsel, som kan användas som gödsel inom jordbruket. Läs mer om produktion av biogas och biometan

Gasol är en gasblandning av fossilt ursprung som framför allt består av propan och butan. Den fås bland annat som en biprodukt vid utvinning av naturgas och råolja. När naturgas tas upp ur borrhål på land eller till havs följer flera olika gaser med, däribland gasol, som separeras och tas om hand. Gasol kan också avskiljas i samband med råoljeutvinning. I oljeraffinaderier delas råoljan dessutom upp i olika produkter utifrån ämnenas olika kokpunkter, och gasol är en av de produkter som tas ut i den processen. Läs mer om produktion av gasol

Biogasol (propan eller butan producerat av biomassa) uppstår främst som biprodukt vid produktion av olika typer av biodiesel eller biojetbränsle, framför allt vid produktion av HVO (hydrerade vegetabiliska oljor). Läs mer om produktion av gasol

Bio-DME (dimetyleter producerat av biomassa), som också kan räknas som en form av biogasol, kan produceras genom förgasning av biomassa följt av DME-syntes. Läs mer om produktion av gasol

Vätgas produceras idag främst genom ångreformering av naturgas. Processen innebär att naturgas reagerar med vattenånga vid hög temperatur, varvid vätgas och koldioxid bildas. Genom att kombinera ångreformering med CCS (carbon capture and storage), det vill säga avskiljning och permanent lagring av koldioxid, kan en stor del av utsläppen från produktionen fångas in och hindras från att nå atmosfären. Den vätgas som produceras på det sättet brukar benämnas koldioxidsnål vätgas. Läs mer om produktion av vätgas

Förnybar vätgas framställs genom elektrolys, där förnybar el används för att dela upp vatten i vätgas och syrgas. För att vätgasen ska räknas som förnybar enligt EU:s förnybartdirektiv och klassas som så kallad RFNBO (renewable fuel of non-biological origin), måste särskilda hållbarhetskrav vara uppfyllda. Det gäller bland annat regler för när den el som används får räknas som förnybar. Läs mer om produktion av vätgas

Gasformiga biobränslen som biometan, bio-DME och biogen vätgas kan också produceras genom förgasning av biomassa. Vid termisk förgasning bryts biomassa, exempelvis träavfall och restprodukter från skogsbruk eller jordbruk, ner vid hög temperatur. Då bildas en biosyngas, som genom olika renings- och omvandlingssteg kan användas för att producera flera olika biobränslen och biomaterial. Högst utbyte och totalverkningsgrad kan uppnås vid produktion av vätgas eller korta kolväten som biometan och bio-DME. Den processen ger också möjligheter till negativa utsläpp om den koldioxid som avskiljs lagras permanent. Koldioxiden kan även tas till vara och användas i andra processer. Biosyngas kan dessutom användas direkt för kraftvärmeproduktion eller som processbränsle i industri. Läs mer om förgasning av biomassa

Gasformiga e-bränslen (förnybara vätgasbaserade energigaser) kan produceras genom att förnybar vätgas får reagera med avskild koldioxid. I princip kan alla typer av energigaser, som e-metan, e-DME och e-propan produceras på detta sätt. Sådana bränslen kallas elektrobränslen eller e-bränslen. För att e-bränslena ska räknas som förnybara enligt EU:s förnybartdirektiv, och klassas som så kallad RFNBO, måste särskilda hållbarhetskrav vara uppfyllda. Det gäller bland annat krav på elens och koldioxidens ursprung och att bränslet ger minst 70 procent lägre växthusgasutsläpp än ett fossilt jämförelsebränsle. Läs mer om produktion av gasformiga e-bränslen

Gasformiga återvunna kolbränslen (RCF, recycled carbon fuels) produceras från fossilt avfall eller fossila restgaser som annars skulle ha gått förlorade eller förbränts. Genom förgasning eller annan termokemisk omvandling kan avfallet omvandlas till en syntesgas, som sedan vidareförädlas till energigaser som metan, DME eller andra gasformiga bränslen. För att klassas som ett återvunnet kolbränsle enligt EU:s förnybartdirektiv måste bränslet produceras från avfall eller restgaser av icke-förnybart ursprung och uppfylla EU:s hållbarhetskriterier. Precis som för RFNBO krävs också att bränslet ger minst 70 procent lägre växthusgasutsläpp än ett fossilt jämförelsebränsle. Läs mer om skillnaden mellan RFNBO, RCF och koldioxidsnåla gaser

Koldioxidsnåla gaser är gaser som inte uppfyller kraven för att klassas som förnybara eller som återvunna kolbränslen, men som ändå ger en betydande minskning av växthusgasutsläppen jämfört med fossila alternativ. Exempel är vätgas som produceras genom elektrolys med el från kärnkraft och vätgas som framställs från naturgas genom ångreformering i kombination med avskiljning och lagring av koldioxid (CCS, carbon capture and storage). Koldioxidsnål vätgas kan också användas för att producera syntetiska energigaser, exempelvis metan, som då också kan klassas som koldioxidsnåla. Reglerna för vad som får räknas som koldioxidsnål vätgas och koldioxidsnåla bränslen finns i EU:s gasmarknadsdirektiv. Bland annat ställs krav på spårbarhet och hållbarhetscertifiering, motsvarande de krav som gäller för förnybara bränslen. Växthusgasutsläppen måste dessutom vara minst 70 procent lägre än för den fossila motsvarigheten, i likhet med kraven för förnybara elektrobränslen (RFNBO) och återvunna kolbränslen (RCF). Läs mer om skillnaden mellan RFNBO, RCF och koldioxidsnåla gaser