Vätgas kan produceras på flera olika sätt och från olika energikällor och råvaror. Vilken klimatpåverkan vätgasen har beror framför allt på hur den produceras och vilken energi och vilka råvaror som används.
Vätgas från el och vatten – elektrolys
Vid elektrolys används el för att dela vatten i vätgas och syre. Anläggningen där detta sker kallas en elektrolysör.
El från exempelvis vindkraft, solkraft, vattenkraft och kärnkraft kan användas för att producera vätgas genom elektrolys. Vilken el som används har betydelse för vätgasens klimatpåverkan och hur den kan klassificeras enligt EU:s förnybartdirektiv. Vätgas från förnybar el kan klassas som förnybar, medan vätgas som produceras med exempelvis kärnkraftsel kan vara fossilfri eller koldioxidsnål men inte förnybar.
Produktion av vätgas genom elektrolys gör det möjligt att omvandla el till en energibärare som kan lagras, transporteras och användas senare. Produktionen kan också anpassas efter tillgången på el och på så sätt bidra med flexibilitet i energisystemet.
För att vätgas från elektrolys ska klassas som ett förnybart bränsle av icke-biologiskt ursprung, så kallat RFNBO (Renewable Fuel of Non-Biological Origin), enligt EU:s förnybartdirektiv ställs särskilda krav på den el som används. Det finns bland annat krav på additionalitet samt tidsmässig och geografisk korrelation mellan den förnybara elproduktionen och elektrolysen. Därutöver måste bränslet uppfylla krav på minskade växthusgasutsläpp jämfört med ett fastställt fossilt jämförelsevärde.
Vätgas från naturgas och biogas
Det dominerande sättet att producera vätgas idag, både i Sverige och globalt, är genom ångreformering av naturgas. Vid ångreformering reagerar metan med vattenånga vid hög temperatur och bildar vätgas och koldioxid.
Eftersom naturgas är fossil ger produktionen utsläpp av fossil koldioxid. Genom att kombinera ångreformering med avskiljning och permanent lagring av koldioxid, CCS, kan utsläppen minska kraftigt. Vätgas som produceras på detta sätt kan klassas som koldioxidsnål vätgas om EU:s krav uppfylls. Det innebär bland annat att växthusgasutsläppen över hela livscykeln ska vara minst 70 procent lägre än det fastställda fossila jämförelsevärdet.
Även biogas och biometan kan användas för att producera vätgas genom ångreformering. Eftersom kolet i biogasen har biogent ursprung kan klimatpåverkan bli betydligt lägre än när fossil naturgas används.
Vätgas genom förgasning
Vätgas kan även produceras genom förgasning. Då omvandlas ett fast material till en gas vid hög temperatur.
Råvaran kan exempelvis vara biomassa eller fossila råvaror som kol. Vid förgasning av biomassa bildas en biosyntesgas som främst består av vätgas och kolmonoxid men även en del koldioxid. Gasen kan renas och behandlas så att vätgas separeras ut. Om biogen koldioxid avskiljs i processen och lagras permanent kan produktionen även bidra till negativa utsläpp. Klimatpåverkan beror bland annat på vilken råvara som används och hur processen utformas.
Vätgas som biprodukt
Vätgas kan också uppstå som en biprodukt i industriella processer. Det sker exempelvis inom kemiindustrin, bland annat vid klortillverkning.
Om vätgasen kan tas till vara i stället för att gå förlorad kan den användas som råvara eller energibärare i andra processer.
Produktionen kan ge mer än vätgas
När vätgas produceras genom elektrolys bildas också syre och värme. Båda kan i vissa fall tas till vara.
Värmen kan exempelvis användas i ett fjärrvärmenät eller av verksamheter i närheten. Syret kan användas i olika industriella processer. Genom att ta vara på dessa produkter kan mer av resurserna från vätgasproduktionen utnyttjas.