Fossilfria energigaser kan distribueras tillsammans med sina fossila motsvarigheter i samma infrastruktur. Det gör att befintlig infrastruktur kan användas och utvecklas i takt med att energigaserna får en allt viktigare roll i Sveriges energi- och råvaruförsörjning.
Transport via gasnät effektivt vid stora volymer
Vid transport av större mängder gas är gasnät ett ekonomiskt och effektivt transportsätt.
Naturgas och biometan (uppgraderad biogas) transporteras i transmissions- och distributionsnätet i sydvästra Sverige. Det västsvenska gasnätet är litet jämfört med gasnäten i många andra europeiska länder. Det består av cirka 60 mil transmissionsledning och cirka 300 mil distributionsledning. Gasnätet är sammankopplat med det danska transmissionsnätet i Dragör. I Sverige sträcker sig nätet längs västkusten från Trelleborg till Stenungssund, med förgreningar in mot Småland. Det förser drygt 30 kommuner med gas. Längs gasnätet finns 11 injektionsstationer där biometan från biometananläggningar matas in.
I Stockholmsområdet finns också gasnät. Stadsgasnätet omfattar cirka 50 mil ledning och sträcker sig genom Stockholm, Solna och Sundbyberg. Det finns också ett fordonsgasnät på cirka 4 mil. I Stockholms gasnät finns tre injektionsstationer för inmatning av biometan.
Det finns även ett antal lokala gasnät runt om i Sverige. De lokala gasnäten används framför allt för att transportera biometan från en produktionsanläggning till tankstationer, bussdepåer och mindre industrikunder.
Gasol distribueras också i mindre omfattning via distributionsnät och även enskilda gasolledningar, exempelvis från större gasollager till närliggande industrier.
I Sverige finns i dag mindre, lokala vätgasledningar, bland annat inom industriområden, men ännu inget större sammanhängande vätgasnät. I takt med att produktionen och användningen av vätgas ökar kommer behovet av infrastruktur för att transportera vätgas mellan producenter, lager och användare också att växa. Det kan handla om lokala och regionala nät som på sikt kan knytas samman till större system.
Transport av gas i flytande form
När ett gasnät saknas kan större volymer gas transporteras i flytande form med tankbil, järnväg eller fartyg.
Flytande metan, (flytande naturgas (LNG) och flytande biometan (bioLNG eller LBG)) är gas som kylts ned till cirka -162°C och övergått i flytande form. Nedkylningen gör att gasen minskar i volym 600 gånger och kan därmed transporteras kostnadseffektivt längre sträckor. Flytande metan lagras och transporteras i isolerade tankar. Transporten sker framför allt med tankbil men även på järnväg. Läs mer om transporter av flytande metan.
I Sverige finns två import- och lagringsterminaler för flytande metan, i Nynäshamn och i Lysekil, dit gasen kommer med tankfartyg. Från terminalerna transporteras flytande metan vidare till användarna med framför allt tankbilar.
Gasol transporteras också i flytande form. Skillnaden är att flytande metan hålls flytande genom låg temperatur, medan gasol normalt hålls flytande genom tryck. Svenska hamnar för gasol finns i Karlshamn, Stenungsund, Göteborg och Lysekil. I dessa hamnar finns större lager för gasol. Kylda bergrum för lagring finns i Stenungsund och Karlshamn, de övriga är trycksatta. Från de stora lagren transporteras gasolen vidare till användarna med järnvägstankvagnar eller tankbilar. Till större användare sker transporten ofta med järnväg.
Vätgas kan också kylas till flytande form. För att vätgas ska bli flytande behöver den kylas till omkring -253 grader Celsius. Läs mer om distribution av vätgas.
Transport av gas i gasform kortare sträckor
Naturgas, biometan och vätgas kan transporteras i gasform på väg i mobila gaslager med sammankopplade tryckbehållare av stål eller komposit (s.k. flakning). Dessa mobila gaslager är i form av en container och kan lyftas av och på en lastbil eller en järnvägsvagn.
Naturgas och biometan komprimeras till ett högt tryck, ofta omkring 200–250 bar, för att en större mängd gas ska kunna transporteras. Vätgasen transporteras vid 200-380 bar. Transport i mobila gaslager har låga investeringskostnader och transporten är kostnadseffektiv för kortare sträckor och mindre mängder gas. Vid stora produktionsvolymer blir antalet transporter betydande och är därför främst aktuellt för lokal eller i viss mån regional distribution. Läs mer om distribution av biometan, naturgas och vätgas.
Gasinfrastrukturen måste utvecklas
För att möta det växande behovet av fossilfria energigaser räcker det inte att öka produktionen. Utmaningen är också att göra energigaserna tillgängliga när de behövs, och där de behövs. Infrastrukturen är en nyckelfaktor och behöver utvecklas i takt med att energigaserna blir en allt viktigare del av Sveriges energi- och råvaruförsörjning.
En grundförutsättning för en effektiv omställning är att nyttja befintlig gasinfrastruktur. De fossila gaserna har banat väg genom att bära kostnader för utbyggnad av gasnät, terminaler, depåer, bunkringsanläggningar, tankstationer, cisterner och lagringskapacitet. Befintlig gasinfrastruktur bör därför nyttjas och utvecklas där det är tekniskt möjligt och samhällsekonomiskt motiverat. På så sätt kan omställningen underlättas samtidigt som behovet av parallell infrastruktur begränsas.
För att möjliggöra omställningen till fler biogas- och vätgasdrivna lastbilar behöver också tankinfrastrukturen för biometan och vätgas byggas ut. Läs mer om att tanka gas.