Säkerheten bygger på flera faktorer. Gasanläggningar konstrueras enligt lagar, standarder och branschregler. Utrustning kontrolleras regelbundet och personer som arbetar med installation, drift och underhåll behöver rätt kompetens. Dessutom har de olika energigaserna egenskaper som gör att risker kan förebyggas och eventuella avvikelser upptäckas i tid.

Energigaser har många gemensamma egenskaper

Biogas, naturgas, flytande metan, gasol och vätgas är alla energigaser som används för att lagra, transportera och använda energi. Gemensamt för dem är att de är brännbara och därför kräver säker hantering, rätt utrustning och god kunskap.

En central lagstiftning för hantering av energigaser är lagen om brandfarliga och explosiva varor (LBE). Syftet med lagstiftningen är att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa, miljö och egendom.

Tryck är en viktig säkerhetsfaktor

Energigaser hanteras i princip alltid under övertryck. Trycket varierar beroende på gas, användningsområde och lagringsform.

Biogas och naturgas kan hanteras vid mycket låga övertryck i ledningssystem, medan fordonsgas lagras vid betydligt högre tryck. Vätgas hanteras ofta vid tryck från några tiotals bar upp till omkring 1 000 bar. Gasol lagras som vätska under tryck och flytande metan lagras nedkyld i kryogena tankar.

Trycksatt utrustning omfattas av särskilda säkerhetskrav. Inom EU regleras konstruktion och tillverkning bland annat genom tryckkärlsdirektivet (PED). Arbetsmiljöverket ställer dessutom krav på kontroll av trycksatta anordningar under hela deras livslängd. Tryck är därför en central del av säkerhetsarbetet för alla energigaser.

Hur upptäcks ett gasläckage?

De flesta energigaser är naturligt luktfria. För att göra läckage lättare att upptäcka tillsätts normalt ett luktämne till naturgas, biogas och gasol. Det ger gasen en tydlig och karakteristisk lukt som gör att ett läckage ofta kan upptäckas i ett tidigt skede.

Vätgas används däremot vanligtvis utan luktämne. Läckage behöver därför upptäckas på andra sätt, till exempel med gasdetektorer, övervakningssystem eller andra tekniska säkerhetslösningar.

Om man misstänker ett gasläckage ska man undvika att skapa gnistor eller öppen låga, stänga av gastillförseln om det kan göras på ett säkert sätt och vädra lokalen.

När kan gas antändas?

För att gas ska kunna brinna krävs tre saker:

  • Brännbar gas
  • Syre
  • En tändkälla

Dessutom måste gasen vara blandad med luft i rätt proportioner. Om gashalten är för låg eller för hög kan gasen inte antändas. Därför bygger säkerhetsarbetet på att förebygga läckage, säkerställa god ventilation och eliminera möjliga tändkällor där det behövs.

Säkerheten byggs in i anläggningen

Moderna gasanläggningar är utrustade med flera olika säkerhetsfunktioner. Exempel är säkerhetsventiler, avstängningsventiler, övervakningssystem, gasdetektorer och ventilationslösningar.

Hur omfattande säkerhetssystemen behöver vara beror på vilken gas som används och på anläggningens storlek, utformning och användningsområde. Säkerhetskraven anpassas därför efter de risker som kan finnas i varje enskild verksamhet.

Lång erfarenhet av säker användning

Energigaser har använts i Sverige under lång tid. Erfarenheter från drift, forskning, standardisering och incidentrapportering används kontinuerligt för att utveckla teknik, regler och arbetssätt.

Genom tydliga säkerhetskrav, väl utformade anläggningar och ökad kunskap kan energigaser användas på ett säkert sätt inom många olika områden. Därför spelar de en viktig roll både idag och i omställningen till ett hållbart energisystem.

Läs mer om hur Energigas Sverige arbetar med säkerhet och teknik

Olika gaser har olika säkerhetsegenskaper

Även om energigaser har många gemensamma egenskaper finns det viktiga skillnader som påverkar hur de lagras, transporteras och används.

Metan (naturgas och biogas/biometan)

Metan kan hanteras under mycket olika tryck och temperaturer beroende på användningsområde. Naturgas och biometan distribueras normalt vid låga övertryck i ledningssystem, medan fordonsgas lagras vid betydligt högre tryck. Dessa skillnader ställer olika krav på anläggningar, utrustning och säkerhetssystem.

Metan är dessutom lättare än luft och stiger därför normalt uppåt vid ett utsläpp.

Flytande metan (LNG och LBG)

Flytande metan är metan som kylts ned till cirka −162 °C. Till skillnad från gasol kan metan inte hållas flytande enbart genom högt tryck. Därför lagras och transporteras flytande metan i välisolerade kryogena tankar.

Den låga temperaturen innebär risk för köldskador. Om flytande metan läcker ut bildas ofta ett vitt moln när luftens fukt fryser. Gasen i sig är osynlig. Flytande metan kan också tränga undan syre och orsaka syrebrist.

Biogas

Rå biogas består huvudsakligen av metan och koldioxid. Den kan användas direkt för produktion av el och värme, men kan inte användas på samma sätt som naturgas. För att biogasen ska få samma kvalitet som naturgas behöver koldioxid och andra ämnen avskiljas. Den uppgraderade gasen kallas ofta för biometan.

En särskild säkerhetsaspekt för rå biogas är att den, beroende på råvara och produktionsprocess, kan innehålla svavelväte. Svavelväte är en giftig och korrosiv gas. Rå biogas innehåller dessutom relativt stora mängder vattenånga. Dessa egenskaper ställer särskilda krav på rening, materialval och utformning av anläggningar innan gasen kan användas eller uppgraderas.

Gasol

Gasol består huvudsakligen av propan och butan.

Till skillnad från metan är gasol tyngre än luft och kan därför samlas i källare, brunnar och andra lågt belägna utrymmen.

Gasol kan lagras som vätska vid normal temperatur om den hålls under tryck. Om flytande gasol läcker ut och förångas sker en kraftig nedkylning. Direkt kontakt med vätskan kan därför orsaka köldskador på hud och ögon.

Gasol är naturligt luktfri och förses därför normalt med ett luktämne för att läckage snabbt ska kunna upptäckas.

Vätgas

Vätgas är det lättaste av alla grundämnen och stiger mycket snabbt uppåt vid ett utsläpp.

Det som främst skiljer vätgas från andra energigaser är dess breda brännbarhetsområde och att det krävs mycket liten energi för att antända gasen. Vätgas brinner dessutom snabbare än metan och gasol, vilket innebär att explosioner kan uppstå även utomhus om rätt förutsättningar finns.

Vid brand brinner vätgas med en nästan osynlig låga, vilket kan göra en brand svårare att upptäcka.

Vätgasmolekylen är mycket liten och har lättare att tränga ut genom små otätheter än många andra energigaser. Vätgas kan också orsaka väteförsprödning, vilket innebär att vissa material kan förlora hållfasthet över tid. Därför ställs särskilda krav på materialval, konstruktion och övervakning i vätgasanläggningar.