Gasums vd Johanna Lamminen har en övertygande entusiasm när hon berättar om det statliga energiföretagets framtidsplaner. Där finns ingen tvekan.
– Det spelar ingen roll vad Trump säger. Företagen har bestämt sig att förändring är nödvändig. Vi har bestämt oss. Vi vill vara en del av en bättre framtid. Utsläppen av koldioxid i världen måste minska.
Vid årsskiftet köpte Gasum Swedish biogas internationals fem anläggningar för framställning av biogas: I Jordberga utanför Trelleborg, i Lidköping, Katrineholm, Örebro och Västerås. Därmed blev Gasum störst i Norden på biogas.
– Det finns ett stort behov av biogas, marknaden växer och vi är intresserade av att investera mer i Sverige, säger Johanna Lamminen – som dock inte vill avslöja vilka biogasföretag de kastar lystna blickar på.
Förra året köpte Gasum också två biogasföretag i Finland och har nu nio anläggningar där.
Satsar stort i Norden
Vi sitter på Gasums huvudkontor i Esbo, ett par mil utanför Helsingfors, och pratar på en blandning av engelska och svenska. När vi nämner att det är frågan om en profilintervju svarar Johanna Lamminen att hon inte ser sig själv som någon speciellt intressant profil – och garvar högt.
Det kan ifrågasättas. Lite senare i intervjun avslöjar hon sin minst sagt ovanliga hobby och att hon varit med i landslaget i det som ibland kallas för Finlands nationalsport.
Nordiskt ekosystem
Gasum och Johanna Lamminens vision är att skapa ett nordiskt ekosystem. Ingredienserna är två:
- Den förnybara biogasen som framställs genom rötning av till exempel slam från reningsverk, matavfall och gödsel.
- Naturgas i flytande form som LNG, visserligen fossilt, men som ger betydligt lägre utsläpp än olja, diesel och kol – som fortfarande används i Finland.
– Naturgas och LNG är en bro över till ett helt fossilfritt samhälle.
Gasums avsikt är att satsa på verksamheter i alla de tre länderna, Sverige, Norge och Finland – verksamheter som kan ha olika inriktningar men är beroende av varandra. Som exempel på det köpte Gasum i år ytterligare
andelar i det norska företaget Skangas och har nu 70 procent av aktierna.
Tanken är att förse tung industri i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland. Men vi räknar också med att LNG kommer att användas för att driva fartyg och som drivmedel för tunga lastbilar.”
Skangas är störst i Norden på att omvandla den norska naturgasen till flytande form, LNG. ”Processen gör att 600 kubikmeter gas omvandlas till en kubikmeter och därmed blir enklare att frakta med tankbilar eller fartyg.
– Det är stora avstånd i våra länder. Därför är det ett led i vår strategi att satsa på LNG eftersom vi slipper investera i pipelines för att transportera gasen. Därmed kan vi leverera gasen till platser som annars är svåra att nå.
Förra året öppnade Finlands första hamnterminal för LNG i Björneborg vid Bottenhavets östra kust.
Den andra, i Torneå, inte långt från den svenska gränsen och Haparanda, kommer att stå klar nästa år och blir då Nordens största hamnterminal för att ta emot LNG.
Terminalen byggs i samarbete med Gasum, stålkoncernen Outokumpu, det finska energibolaget EVP och svenska SSAB.
– Tanken är att förse tung industri i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland. Men vi räknar också med att LNG kommer att användas för att driva fartyg och som drivmedel för tunga lastbilar. Vi hämtar inte bara LNG från Norge utan även från Rotterdam och Zeebrygge – och flera andra platser. Efterfrågan är större än vad vi producerar.
Tittar på terminal i Gävle
Gasums dotterbolag Skangas tittar på möjligheter för att bygga ytterligare en LNG-terminal i Gävle. Men när den kan stå klar kan inte Johanna Lamminen ge besked om nu.
På sikt menar hon att biogas och LNG tillsammans skulle kunna utgöra en ”substantiell del av energiutbudet i Norden”.
– Potentialen för LNG handlar om tiotals terawatt. Den teoretiska potentialen för biogas tror jag också rör sig om tiotals terawatt. Om det sedan är finansiellt möjligt är en annan sak.
I Finland har Gasum 20 tankstationer med naturgas som är komprimerad i stället för flytande, så kallad CNG. De närmaste åren har Gasum utlovat att bygga 35 nya CNG-stationer, bland annat med hjälp av pengar från EU.
– Några av dem har också LNG avsedd för tyngre lastbilar. Men den stora marknaden för detta finns inte än. Den ska vi skapa. Vi bygger så mycket vi kan, säger hon, men tillägger:
– När vi hittat en plats återstår byråkratin – vilken kan ta 10, 12 månader. Att sedan bygga stationen går på några veckor. Gasum har också gått in i ett samarbete med Ikea i Finland.
– Vi tar deras köttbullar, deras matrester och producerar biogas och bygger tankstationer vid deras anläggningar. Det är tänkt att Ikea också ska använda gasen i sin egen verksamhet, för transporter till exempel.
Tror på konsumentmakt
I Finland används biogasen i stor utsträckning vid industriell matproduktion. Det är rätt vanligt att finska matprodukter har en märkning där det tydligt framgår att de är producerade av den miljövänliga biogasen. I vissa affärer får dessa produkter en bättre placering och en generösare skyltning.
– Konsumentmakt är oerhört viktig. Det finns krav från konsumenterna att de vill ha miljövänligt. Där tror jag att vi i Finland och ni i Sverige tänker likadant. I Sverige används biogas främst för transporter, här främst för
matproduktion. Vi skulle kunna lära oss av er och ni skulle kunna lära av oss.
Till skillnad från Sverige har Finlands regering inte satt upp något mål om att bli helt fossilfritt vid ett visst datum. Men inriktningen är densamma, menar Johanna Lamminen.
– Det finns stora likheter mellan våra tre länder. Vi har samma typ av industrier: gruvor, papper, tung industri. Vi har stora avstånd i vissa områden och vi kör samma bilar, Volvo och Scania.
Önskar bättre samordning
Johanna Lamminen reser ofta till anläggningarna i Sverige varför det faller sig naturligt att fråga om hon tycker det finns någon skillnad mellan ländernas managementkulturer. I Sverige skämtas det ibland om mer hårda finska nypor som styrs av ”management by perkele.” Hon skrattar, och jodå, hon har hört begreppet förr.
– Först vill jag betona likheterna, som är många. Det som för oss samman i Gasum är värderingarna, ivern att skapa en bättre framtid för våra barn. Men kanske agerar vi finnar snabbare, fattar beslut fortare. Men jag tror
inte att den yngre generationen har så mycket ”management by perkele” längre.
Men det finns dock skillnader mellan våra länder, menar Johanna Lamminen och skickar iväg en önskan till våra respektive regeringar och beslutsfattare:
– Jag skulle önska en bättre samordning av till exempel skatter, samma certifikat och krav på fordonen, samma regelverk, samma subsidier. Det skulle underlätta att utveckla marknaden.
Innan Johanna Lamminen började på Gasum 2013 hade hon bland annat åtta år bakom sig som chef på Danske bank och Evli bank i Finland. Dessförinnan tog hon en examen som är en mix mellan teknologi och ekonomi och blev teknologie- och ekonomie doktor.
På hennes imponerande cv finns flera uppsatser som skrivits tillsammans med en H Lamminen och som handlar om ”telemedicin”.
– Det är min bror Heikki som är läkare. Vi är intresserade av hur it och teknik kan användas inom sjukvården och har skrivit mycket om detta tillsammans. Det handlar om hur teknik kan användas för att spara tid, för att
ge läkarna bättre information och göra behandlingen bättre. Det är en av mina djupa hobbyer!
Hon bor en bit utanför Esbo och betecknar sig själv som en läsande person och en naturmänniska.
– Jag älskar att läsa deckare – när jag hinner. Liza Marklund, Henning Mankell. Jag går mycket gärna ut i skogen utanför Esbo med Emma och Hilma, våra två Jack Russel. Det ger energi.
Landslagsmeriter i boboll
Som yngre var hon aktiv och med i landslaget i det som ibland betecknas som Finlands nationalsport, boboll på svenska och pesäpallo på finska, en finländsk variant av baseball. Sporten utövas främst i Finland men förekommer även på vissa platser i Sverige. I Finland finns det både en serie och liga för boboll.
Hon tycker också om att resa.
– Min man och jag brukar göra listor till platser vi drömmer om att resa till. Vi älskar Europa och historia. På listan nu finns Reykjavik och Kroatien – och Trondheim och valarna där!
LENNART LUNDQVIST