Preems raffinaderier i Lysekil och Göteborg släpper ut omkring två miljoner ton koldioxid om året. Därmed
är företaget en av landets störstautsläppare. Men nu vill Preem ställa om. Målet är att bli koldioxidneutralt till 2035. En av vägarna dit är infångning och lagring av koldioxid, så kallad CCS (Carbon Capture and Storage).

– CCS är ett bra komplement och en av pusselbitarna som behövs för att vi ska bli klimatneutrala, men den viktigaste åtgärden är att gå över till förnybara råvaror, säger Karin Lundqvist, utvecklingsingenjör på Preem.

Treårigt projekt

Hon har lett ett treårigt projekt som utvärderat och testat CCS i en pilotanläggning i Lysekil. Vid testerna, som pågick under 2020, fångades en del av koldioxiden in ur rökgaserna från vätgasfabriken.

Resultaten visar att tekniken fungerar. Nu görs fördjupade studier med målet att bygga två fullskaliga anläggningar, en i Lysekil med en kapacitet på cirka 500 000 ton koldioxid per år och en i Göteborg för cirka 300 000 ton koldioxid per år. När ett investeringsbeslut kan fattas är ännu inte bestämt.

– Det är mycket som ska passa ihop och CCS behöver samordnas med andra projekt. Hela värdekedjan måste också finnas på plats, säger Karin Lundqvist.

För att minska koldioxidutsläppen kan koldioxiden lagras under mark (CCS). Källa: Preem, Cinfra Cap, Naturvårdsverket

En fördel med att fånga in koldioxid från vätgastillverkningen är att rökgaserna innehåller en förhållandevis hög andel koldioxid, omkring 20 procent. Tillverkningen av vätgas, som i dag sker genom ångreformering
av naturgas, står också för en stor andel av Preems koldioxidutsläpp. Behovet av vätgas väntas dessutom öka i takt med produktionen av biodrivmedel.

Ett alternativ till CCS är att ersätta ångreformeringen med elektrolys, något som Preem undersöker tillsammans med Vattenfall.

– Men under överskådlig tid kommer vi inte att kunna ersätta all vätgasproduktion med elektrolysörer, säger Karin Lundqvist.

Ett annat alternativ som Preem undersöker är att byta ut naturgas mot biogas vid tillverkningen av vätgas.

Testades tidigt

I början av 2000-talet satsades det mycket på CCS i flera länder. Bland annat byggde Vattenfall en pilotanläggning vid sitt tyska kolkraftverk Schwarze Pumpe. De flesta projekt lades dock ner. Bland annat ansågs tekniken för dyr.

I dag är situationen en helt annan. För att Sverige ska nå klimatmålet om nettonollutsläpp till 2045 räcker det inte med bara utsläppsminskningar.

Nationellt centrum

För att skynda på utvecklingen av CCS har ett nationellt centrum inrättats vid Energimyndigheten. Genom satsningen Industriklivet går det numera att söka stöd för CCS, och i slutet av året räknar Energimyndigheten med att utlysa de första omvända auktionerna för så kallad bio-CCS, det vill säga infångning av koldioxid från förnybart material vilket leder till negativa utsläpp. Företag får då lämna bud på hur mycket koldioxid från biogena källor de kan fånga in och lagra och till vilken kostnad. Lägst bud vinner.

Ett av de företag som planerar att delta i auktionerna är Stockholm exergi. Företaget har i drygt två år drivit en forskningsanläggning för bio-CCS vid sitt största bioeldade kraftvärmeverk och planerar nu precis som Preem för en storskalig anläggning.

Flera andra svenska kraftvärmeverk har liknande planer även om de inte kommit lika långt.

Trots stöd är lönsamheten fortfarande den största utmaningen för CCS. Både infångningen och den efterföljande komprimeringen av koldioxiden till vätskeform är energikrävande. Koldioxiden ska sedan transporteras och mellanlagras innan den pumpas ombord på fartyg för vidare transport till slutförvaring. Hela kedjan kostar mellan 1 100 och 2 000 kronor per ton koldioxid enligt Energimyndigheten.

Dela kostnaderna

Ett sätt att pressa kostnaden är att utnyttja spillvärme för att driva de olika processerna. Ett annat är att dela på kostnaderna för infrastukturen. I Göteborg deltar Preem i projektet Cinfra Cap tillsammans med GöteborgEnergi, Nordion Energi, Göteborgs hamn, St1 och Renova. I projektet undersöks möjligheterna
att bygga ett gemensamt mellanlager för koldioxid i Göteborgs hamn.

– Genom delad infrastruktur kan vi dela på både kunskap och kostnader. Det kan få CCS att flyga, säger Alexandra Angelbratt, projektledare på Göteborg Energi.

Tillsammans med projektledaren Anna-Karin Jannasch på Nordion Energi leder hon Cinfra Cap och de båda företagen planerar att äga och driva den framtida anläggningen.

En förstudie har nyligen avslutats och i början av året inleddes en fördjupad studie som fått stöd av Industriklivet. En viktig fråga är om även förvätskningen av koldioxiden ska ske gemensamt. En annan är hur anläggningen ska finansieras och vilka tariffer som ska gälla.

– Affärsmodellen är en viktig del eftersom det inte finns några liknande anläggningar, säger Alexandra Angelbratt.

Olika lagringsplatser

Cinfra Cap för även diskussioner med olika slutförvar som norska Northern Lights som påbörjat bygget av ett permanent lager för koldioxid under Nordsjöns botten. Lagringsplatser för koldioxid planeras även i Danmark, Nederländerna och Storbritannien.

”Genom delad infrastruktur kan vi dela på både kunskap och kostnader. Det kan få CCS att flyga.”

Alexandra Angelbratt, projektledare, Göteborg Energi

Målet är att Cinfra Cap ska kunna ta emot den första koldioxiden under andra halvan av 2026. Kapaciteten kommer sedan att ökas stegvis. Deltagarna i projektet väntas leverera 1,5 miljoner ton koldioxid om året men det finns potential för lika mycket till från tredje part, berättar Alexandra Angelbratt.

– För att klimatnyttan och den ekonomiska nyttan ska bli så stor som möjligt är det är viktigt att det blir en öppen lösning som alla kan utnyttja.

Ny affärsmöjlighet

En framtida kund kan bli uppgraderingsanläggningar av biogas. En ny studie från forskningsinstitutet Rise visar att det finns goda förutsättningar för kostnadseffektiv bio-CCS från biogas. En fördel är att avskiljningstekniken redan är på plats eftersom koldioxiden separeras vid uppgraderingen. Denna behöver då bara kompletteras med utrustning för rening och förvätskning.

För biogasproducenter skulle bio-CCS därmed kunna bli en ny affärsmöjlighet. Särskilt gäller det större biogasanläggningar, menar Johan Andersson på Rise

– Det finns en tydlig skalfördel, säger han.

Vid Rise i Uppsala byggs nu en mobil pilotanläggning som ska stå klar i höst och enligt Johan Anderson finns ett intresse bland biogasproducenterna för tekniken.

MARIE ALPMAN

Läs hela artikeln i tidningen