Till exempel vad som ska tillåtas innanför eller vilka konkreta problem zonen ska lösa. Då kommer fler kommuner att gynna transporter på el, vätgas och biogas. Den samlade nyttan för klimat, luftkvalitet och folkhälsa blir större. Det skriver Mattias Goldman, vd vid Fores, 2030-sekretariatet tillsammans med Maria Malmkvist som är vd för Energigas Sverige.
Ge kommunerna möjlighet att införa miljözoner för personbilar, minibussar och lätta lastbilar, så att de effektivare kan arbeta för en bättre luftkvalitet i städerna.
Så långt är det lätt att hålla med den statliga utredningen om miljözoner som nu remissbehandlats. Men kommunerna bör ges mycket större frihet att utforma zonerna än vad utredningen föreslår.
I det förslag som nu ligger kan städer införa miljözoner i tre steg, där den innersta zonen är avgasfri, och zonen utanför i princip tillåter alla moderna bilar. Vi bedömer att det bör finnas något däremellan.
Många kommuner vill begränsa bilismen i delar av staden. Men skälen kan se olika ut; det kan till exempel vara för att minska halten partiklar eller kväveoxid i luften, minska bullret, skydda en dricksvattentäkt eller påskynda omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta. Några kommer säkert att ta klivet att införa en helt avgasfri zon – ett alldeles utmärkt steg som ger bättre luftkvalitet, minskat buller, ökad trivsel för boende och förmodligen bättre villkor för handeln.
Men vi förutspår att de helt avgasfria zonerna åtminstone de kommande åren blir begränsade; få kommuner kommer att införa dem och områdena kommer att vara begränsade i storlek, kanske främst sådana där bilismen ändå är begränsad – som i Gamla stan i Stockholm.
För att få en rejäl effekt som bidrar till omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta och transportsektorns mål på 70 procents minskad klimatpåverkan till år 2030, behövs fler verktyg.
De senaste åren har en stor del av kollektivtrafiken, taxi och distributionsfordon i Sveriges större städer bytt till förnybara drivmedel med stor klimatnytta. I många fall bidrar de också till en bättre luftkvalitet – den som till exempel byter den fossila bensin- eller dieselbilen till biogas minskar utsläppen av partiklar till nästan noll och kväveoxid med uppemot två tredjedelar – viktiga bidrag till en bättre luftkvalitet. Dessutom minskar buller och vibrationer, vilket få har uppmärksammat.
Biogasen är ett bra exempel på drivmedel som alltså bidrar till att uppfylla viktiga kommunala mål, men som i praktiken missgynnas av förslaget till miljözoner, där den inre zonen bara godkänner helt avgasfritt och den yttre zonen är så tillåtande att förnybart inte gynnas.
Det är tyvärr i linje med andra beslut från regeringen, som trots goda intentioner missgynnat förnybara drivmedel genom att supermiljöbilspremien enbart går till lastfordon, kollektivtrafiken enbart kan få delfinansiering av ladd-bussar och lastbilssatsningar fokuserar på elvägar.
Ge i stället kommunerna stor frihet att själva välja vad som ska tillåtas innanför zonen, utifrån vilka konkreta problem zonen ska bidra till att lösa.
Då kommer fler kommuner att gynna transporter på el, vätgas och biogas och den samlade nyttan för klimat, luftkvalitet och folkhälsa blir större.
Maria Malmkvist, vd Energigas Sverige
Mattias Goldmann, vd vid Fores, 2030-sekretariatet