Transportsektorns omställning är avgörande för att vi i Sverige ska nå våra högt satta miljö- och klimatmål. Vi behöver kraftfulla parallella satsningar på olika nya tekniker och drivmedel, inom alla transportområden. Tyvärr kommer sjöfarten ofta i skymundan i omställningsdiskussionen. Det är synd, eftersom potentialen är stor.
Sett till mängden transporterat gods är sjöfarten ett av våra klimatsmartaste transportalternativ. Svensk sjöfart är drivande inom hållbarhetsfrågor och den svenska flottan ligger långt fram i miljöarbetet. Inte desto mindre är utsläppen från sjöfarten totalt sett fortfarande stora.
I ett globalt, såväl som nationellt perspektiv, orsakar sjöfartens utsläpp allvarliga miljö- och hälsoproblem som behöver åtgärdas – snabbt. Enligt forskning från Göteborgs universitet dör varje år över hundra personer i Sverige en för tidig död på grund av utsläpp från fartyg i Östersjön.
Samtidigt har sjöfartens miljöprestanda blivit avsevärt bättre under senare år, bland annat tack vare hårdare regelverk kring utsläpp av framförallt svavel och kväveoxider. Även teknikutveckling, förändrande beteenden och nya drivmedel skyndar på omställningen. Ett av de bästa, kommersiellt tillgängliga bränslena för långväga sjöfart är flytande naturgas, LNG. Det visar bland annat rapporten Energy Transition Outlook 2019 (Maritime Forecast to 2050).
Växthusgasutsläppen minskar med upp till 20 procent och kväveoxidutsläppen med 85–95 procent när rederierna ställer om från marin bunkerolja till LNG. Svavel- och partikelutsläppen elimineras nästan helt. Resultatet blir bättre luftkvalitet och betydande hälsovinster, speciellt i städer som Stockholm och Göteborg där hamnen ligger centralt.
I en rapport från IVL uppskattas den totala samhällsnyttan av en övergång från marin bunkerolja till LNG-drift, för de tolv fartyg med svensk anknytning som var i drift 2017, till cirka 185 miljoner kronor. I uppskattningen ingår hälsoeffekter, klimatpåverkan samt minskade skador på jordbruksgrödor. Samma rapport visar att minskningen av kväveoxidutsläppen för de tolv fartygen motsvarar utsläppen från 24 000 lastbilar.
Svenska rederier har gått i bräschen för övergången till LNG. Viking Line och Destination Gotland har varsitt fartyg som drivs av LNG, och båda rederierna har nyligen lagt beställningar på ytterligare varsitt fartyg.
På ön Donsö utanför Göteborg, finns flera rederier som har satsat hårt på LNG. Ett nytillskott till Donsö-flottans LNG-drivna fartyg, produkttankern Thun Venern, döptes för ett par veckor sedan i Stockholm och systerfartyget Ramelia överlämnades nyligen till rederiet Älvtank.
Den här utvecklingen borde politiken stödja i större utsträckning, särskilt med tanke på de initiativ som finns att flytta transporter från land till sjötrafik. Redare som vill vara föregångare och förebilder både i Sverige och internationellt, måste ges rätt förutsättningar:
- Förenkla tillståndsförfarandet för att bunkra LNG – samma villkor bör gälla för LNG som för konventionella fartygsbränslen.
- Premiera miljösatsningar genom tydligare miljödifferentiering av farleds-, lots- och hamnavgifter.
- Inrätta en miljöinvesteringsfond och en riskavtäckningsfond för åtgärder som ger lägre miljö- och klimatpåverkan för sjöfarten.
Ytterligare en stor fördel med LNG som bränsle är att det successivt kan ersättas av flytande biogas, LBG. Redan i dag bunkras det med LBG, om än i begränsad omfattning. När investeringen i ett LNG-fartyg har gjorts kan flytande biogas blandas in i allt större mängd när incitament för omställning till fossilfrihet kommer på plats. För att stödja den utvecklingen är det viktigt att den svenska biogasmarknaden får stabila och långsiktiga spelregler.
Sjöfartens övergång till renare bränslen är inte längre ett framtidsscenario. Här och nu finns möjligheten att på allvar inkludera sjöfarten i omställningsarbetet. Den möjligheten borde varje miljö- och klimatmedveten politiker ta tillvara.
Maria Malmkvist, vd, Energigas Sverige