Vetorätt försvårar god energiförsörjning
(Dagens Samhälle 24 augusti 2010)
Är provborrningar efter naturgas i Skåne värre än att ha gruvor i Norrland? Det undrar Anders Mathiasson, vd Energigas Sverige, som vänder sig mot Carl Pipers inlägg om att kommuner ska kunna stoppa energiprojekt.
Sverige har fortfarande ett stort oljeberoende och en lång väg för att bygga ett hållbart samhälle. Över 30 procent av all energi vi använder – hela 95 procent av all energi inom transportsektorn – kommer från oljan. Om vi byter från olja till naturgas så minskar utsläppen som påverkar växthuseffekten, den lokala miljön och vår hälsa.
Gas ger mindre koldioxid till atmosfären och närmast noll utsläpp av kväveoxider, svavel och partiklar. Naturgas är visserligen fossil energi men betydligt renare än kol och olja. Dessutom banar naturgasen väg för den förnybara biogasen som successivt kan blandas med i gasnät och fordon. Naturgasen i Sverige importeras idag från Danmark och är en tiondel jämfört med oljeanvändningen (en betydande andel av denna olja kommer för övrigt från Ryssland). Att det talas allt mindre om oljeberoendet och allt mer om baksidorna med naturgas är för mig obegripligt.
PR-byrån Westander har gjort en enkät till 494 riksdagskandidater, varav 281 kandidater svarat på frågor om vetorätt och utvinning av energi. 52 procent uppger att kommunerna bör få vetorätt mot utvinning av fossil energi, 15 procent motsätter sig ett sådant veto och 33 procent svarade ”tveksam/vet ej/vill ej svara”. Räknar man ihop siffrorna så är det cirka 350 av 494 kandidater som antingen inte svarat alls, motsatt sig vetorätten eller uttrycker allmän tveksamhet.
Trots detta skriver greve Carl Piper och WWF i DS 13/8: ”Riksdagskandidaterna har därmed en helt annan inställning än den som näringsminister Maud Olofsson redovisade i riksdagen den 29 juni. Näringsministern ville varken ändra minerallagen så att de berörda kommunerna får vetorätt eller markera sitt motstånd mot Shells planerade gasutvinning.” För mig är det tydligt att näringsministern har en ödmjuk och pragmatisk inställning till komplicerade frågor om Sveriges energiförsörjning. Många av riksdagskandidaterna delar den eller har ännu ingen officiell åsikt fast Carl Piper försöker hävda annat genom sifferlek.
Frågor om energiförsörjning, nationell utvinning och kommunal vetorätt är komplicerade. Jag har stor respekt för oro och synpunkter som kan uppkomma kring olika energiprojekt. Det är lätt att förstå att planer på uranbrytning och slutförsvar av kärnbränsle kan väcka känslor hos lokalbefolkningen, men vill staten satsa på kärnkraft så blir det naturliga följder. Likaså kan vindkraftverk påverka både markägare och djurliv, men om vi ska nå de nationella målen för mer vindkraft så måste de byggas någonstans. Provborrningar efter naturgas väcker förstås också känslor, men är det värre att på mycket begränsade platser undersöka Skånes berggrund än att ha gruvor i Norrland? En viktig fråga att ställa sig kring vetorätten är ju också vad som händer om inga markägare eller kommuner vill producera energi, ska Sverige vara helt beroende av import och andra länders prissättning? Ett kommunalt veto kan snedvrida Sveriges samlade möjligheter till en god energiförsörjning, hög sysselsättning och ett mer hållbart samhälle.
Anders Mathiasson, vd Energigas Sverige