Hur distribueras naturgas?
Den naturgas som används i Sverige kommer i en ledning från Danmark.
De ledningar som används för att föra stora mängder gas från gaskällorna fram till ett distributionsnät kallas transmissionsledningar. I Sverige är den största ledningsdimensionen 600 mm och ledningarna är dimensionerade för 80 bars tryck.
I Sverige grävs ledningar på land ner på en meters djup. När de har dragits fram och täckts med jord syns ingenting utom markeringsstolpar som visar var ledningen går. Efter återställning kan marken ovanför ledningen åter användas för odling och annan jordbruksverksamhet. Ledningarna kan också ligga på havsbotten.
Den naturgas som används i Sverige kommer i en ledning från Danmark. Ledningen går från Dragör strax söder om Köpenhamn till Limhamn utanför Malmö. Ledningen har använts sedan 1985, då den var färdigställd. I Sverige går ledningen vidare längs västkusten norrut upp till Stenungsund och söderut till Trelleborg. En mängd grenledningar förser orter längs sträckan med gas.
Från transmissionsledningen leds gasen till mät- och reglerstationer där trycket sänks och gasflödet mäts. I Sverige sänks trycket till 4 bar, vilket motsvarar trycket i ett välpumpat cykeldäck. För hushåll och andra mindre användare sänks trycket ytterligare en gång, vanligen till 0,03 bar.
Det mest ekonomiska sättet att transportera naturgas är genom ledningar. Från de gasfält som inte har rörförbindelse med stora förbrukare fraktas gasen med tankfartyg. För att detta ska vara möjligt kyls gasen ner till minus 162 grader och övergår då till flytande form. Naturgas i flytande form kallas LNG, liquefied natural gas.
Naturgas distribueras ibland även i så kallade flaskpaket. De är sammankopplade gasflaskor som klarar mycket höga tryck. Att distribuera gas i flaskpaket är dyrt och används när gas ska köras ut till tankstationer som inte har någon förbindelse med en gasledning.